Gå direkt till innehåll

Förgiftningar hos idisslare

Idisslare kan drabbas av sjukdom och i värsta fall dödsfall på grund av att de kommit i kontakt med giftiga ämnen eller fått i sig dessa via foder, bete eller vatten.

Du som djurägare bör kontakta en praktiserande veterinär om ditt djur blir sjukt. Du som veterinär kan konsultera SVA:s experter rörande frågor om denna sjukdom.

Exempel på giftiga ämnen är växtgifter och kemikalier i lantbruket. I samband med till exempel bakterieinfektioner kan giftiga ämnen, till exempel botulinumtoxin, frigöras och leda till sjukdom men denna typ av förgiftning berörs inte här (se sidor för specifika infektioner).

Förekomst och symtom

Det är okänt hur vanligt förgiftningar är och symtomen varierar beroende på substans men gastrointestinala eller nervösa symtom är relativt vanliga. Beroende på dos och typ av gift kan förgiftningen orsaka kliniska symtom av varierande grad eller subklinisk sjukdom, akut eller kronisk.

När kan man misstänka förgiftning?

Köttraskor korsningar
Betesdjur kan drabbas av förgiftningar till exempel på grund av att de ätit giftiga växter. Foto: Bengt Ekberg/SVA

När sjukdom samtidigt (eller nära i tid) drabbar ett antal tidigare friska djur vilka visar samma symtom och obduktionsfynd, speciellt om detta skett efter någon förändring till exempel byte av foder eller bete, och när det är troligt att infektionssjukdom kan uteslutas. Vissa ämnesomsättnings- och bristsjukdomar kan dock också övervägas som differentialdiagnoser.

Exempel på orsaker till förgiftningar

Grundämnen, till exempel:

  • Bly (vanligast hos nötkreatur)
  • Koppar (vanligast hos får)
  • Selen

Kemiska bekämpningsmedel, till exempel:

  • Insekticider
  • Fungicider
  • Herbicider
  • Rodenticider

Växtgifter (för översikter se Jybe 1994 och Giftiga och oönskade växter A-Ö), till exempel:

  • Alger
  • Ekollon
  • Idegran
  • Rhododendron
  • Sprängört

Mikroorganismer, till exempel:

  • Mykotoxiner i foder
  • Hög bakterieförekomst i foder och vatten (läs mer om Foderhygien och sjuklighet)

Övrigt

Diagnostik

I många fall är det svårt att ställa en säker diagnos. Anamnes (till exempel att djuren haft tillgång till giftiga växter på bete) och en noggrann klinisk undersökning kan ge ledtrådar men obduktion av självdöda eller avlivade djur rekommenderas i första hand. Analys av prov från lever eller njure är till exempel aktuellt vid misstanke på bly- eller kopparförgiftning. Provtagning av misstänkt giftkälla som till exempel foder och vatten kan vara aktuell i vissa fall men det är många gånger svårt att analysera specifika giftiga ämnen.

Behandling

Vid misstanke om förgiftning bör man i första hand se till att kvarvarande djur inte längre exponeras för misstänkt giftkälla till exempel genom att byta foder eller stalla in djuren (om på bete). Specifika motgift (FASS) tillåtna att användas på livsmedelsproducerande djur är ovanliga. Vanligen rekommenderas symtomatisk behandling, till exempel vätsketerapi, och allmän omvårdnad. Aktivt kol kan ges per oralt för adsorption av vissa substanser. Vid allvarliga symtom bör avlivning övervägas av djurskyddsskäl.

Förebyggande åtgärder

Kontrollera foderstaten för att undvika överutfodring, undvik mögligt foder, se till att det inte finns främmande föremål som bilbatterier, tomburkar och plast på bete, undvik överbetning eftersom djuren då kan börja äta växter som de annars skulle ratat, förvara kemikalier och kraftfoderlager så att djuren inte kan komma åt dessa, kontrollera förekomst av giftiga växter på bete och ta bort dessa eller stängsla av området med mera.